Jag har insätt att de snart är bara en vecka kvar innan jag far på praktik till frankrike och är borta i 4 veckor. Och de menas 4 veckor utan Ticket. Hur ska jag kunna klara av att va utan han då han är de ljus som jag har längtat så mkt efter? Varken jag eller han kommer att dö (hoppas jag på) under 4 veckor men de svider ändå att tänka på de. Men 4 veckor går fort, tiden går fort då man har roligt och de ska jag se till att ha! :)

Han är de ljus jag behöver för att kunna se nått utanför den förbannade skoltunneln. Och jag hoppas att om de inte skulle gå ihop för Emma med allt med Ticket då bullen är ute ur ugnen och ställer krav osv, att hon frågar om jag vill ta han. För nu är de för mkt viktiga hästar som jag har misst och jag klarar nog inte en till. Tack och lov lever alla men dom är på ett sånt avstånd att de går tyvärr inte att hälsa på dom, eller jo Pluttis, men han mår jag så dåligt över att hälsa på då jag ser hur olycklig han är där han är nu, jämnfört med alla sommrar jag har haft han.

Hästar kommer och hästar går de har jag lärt mig sen barnsben men ändå, Ticket är den saknade pusselbiten. Jag har de bara bra med att ha flyttat hemifrån med världens bästa kille, jag är förlovad, har körkort, har en bil, de går hyffsat bra i skolan, jag har en pappa som har överlevt allt som går nästan, jag har en mamma som är sötast, jag har en syster som är min extra hand, jag har två kaniner m.m osv osv. Ja jag har i stort sätt allt man kan begära, men ändå så äre nått som fattas, en vän/lycka/häst/sysselsättnig eller vad man nu vill säga att de är, men jag vill säga att de är Ticket.

Jag vet att de är folk som har de värre än mig, och de har jag respekterar jag fullt ut för! Men så här ligger de till iaf för just mig och jag hoppas verkligen att ljuset som lyser nu kan fortsätta lysa.

Pusshej!